Platsen är Vetlanda. Året är 2007. Storinkvisitorn Janne Josefsson uppviglar folket medelst verbal eldgaffel. Offren kvider och lider. Att bålen på torget redan är tända framgår med all tydlighet…
”Har vi fått några svar?” – – – ”NEJ!
En häxprocess har inget slut och är inte rationell. Krav reses, men inget kan svara mot kravställarens törst efter…
Fakta:
1. Ett ohyggligt fel begicks i Vetlanda och en flicka fick utstå otroligt mycket lidande.. 2. Detta har erkännts. 3. Den ansvarige har avgått. 4. Detaljerna kring hur och varför kommer att utredas.
Vad jag tror:
1. Socialchefen verkar vara en duglig person, säkert över snittet. 2. Det finns sannolikt stora brister inom socialtjänsten i Sverige -Detta bör utredas. 3. Det är sannolikt inte lätt att handlägga socialtjänstärenden- att omhänderta ett barn kan aldrig vara en picknick. (och skulle så ske är naturligtvis storinkvisitorn där med sin eldgaffel).
Någonstans handlar det också om hur stora resurser vi som samhälle är villig att lägga på denna typ av verksamhet. Att garantera att fel aldrig uppstår kostar pengar. Notera också att en majoritet av svenska folket valt en regering som har en ambition att sänka skatten.
Avlsutninsvis menar jag att det är djupt beklagligt att en journalist uppviglar folket till att stå och skandera om en socialchef: ”Vad ska Ola göra – avgå, avgå. Vad tycker vi om Ola – illa, illa”. Att tro att det var själva sakförhålladena som ledde till detta och inte sättet som Janne Josefsson presenterade just dessa förhållanden är djupt naivt. Sanningen är ju att folk visste och kunde ha berättat för folk som kunde ha berättat vidare som kunde ha samlats på torget för att skandera dessa saker. Så skedde inte. Och det är naturligtvis inte det jag moraliserar över.
Pingat på intressant.se
Andra bloggar om: media, Janne Josefsson, Uppdrag granskning, Louise, Vetlanda
Tankar om Politik 