Enligt en undersökning på Aftonbladets hemsida framgår att mer än 90% tycks mena att Anna Odells tilltag är närmare kriminellt än konst.
Själv anser jag att hon förmodligen skapat ett av de större konstverken på länge. Javisst, på skattebetalarnas konto, men vilken konst bekostas inte på detta vis?
Storheten ligger i verkets mångdimensionalitet. Allt från dess wallrafflande journalistiska kärna till dess metanivåer i form av reaktioner på reaktionerna. Denna blogg är nu formellt en del av hennes exponentiellt expanderande konstverk!
Om vi struntar i de mest abstrakta metanivåerna så har hennes konstverk utkristaliserat en rad värderingar i samhället i allmänhet och inom psykiatrin i synnerhet. Tror någon till exempel på fullt allvar att en grävande manlig journalist från Uppdrag Granskning dragits inför rätta om han gjort exakt samma sak?
Dess högsta metannivå kanske nås på DN’s kultur sidor där verket slutligen vänds mot själva kulturelitens förnumstighet…
Bloggat: I Tobias Värld, Svensson, R1ll0bloggen, Gotiska Klubben, Jonas Mosskin, emretson.net, Trollhare, Lisa Olsson, Zacs åsikter, Futura
Andra bloggar intressant om:Konst, Anna Odell, Rättegång, Lagstiftning, Kultur, Samhälle, Politik
Tankar om Politik 
tack för ett intelligent inlägg i den här deprimerande soppan.
Det känns fel att sätta konst och kriminalitet i motsatta ändar. Det finns ingenting som hindrar ett konstverk från att vara kriminellt, vilket det i Anna Odells fall otvivelaktigt är; hon bröt mot lagen, därför skall hon straffas. Sen om man tycker att det är en viktig skapelse, ett fönster in i psykiatrins brister eller vad som helst är upp till en själv. Men kriminellt är det definitivt.
Nja, som jag skrev: ”Njae – jag är inte direkt imponerad av den konstnärliga höjden på hennes verk. Dagens konstnärer är mer intresserade av att provocera än att ställa och försöka besvara intressanta frågor, vilket jag tycker på sätt och vis både är en större och svårare fråga för konstfack.”
Vad gäller konstverkets höjd är jag inte alls lika imponerad som du. Reaktionerna kom som en överraskning för Odell så de bortser jag ifrån. Sedan är det väl att sparka in öppna dörrar genom att påpeka att våldsamma och förvirrade patienter läggs i tvångsbälte?
Nä, som jag också skrev i mitt inlägg:
”Personligen hade det varit ett mycket intressantare verk om t ex medmänniskorna på bron inte brytt sig utan vänt ryggen till den förment spelade psyksjuka som tycktes må mycket dåligt. Men nu klickade samhället igång på det sätt som gör en lite stolt tycker jag.
Människorna på bron blev oroliga för den förvirrade och sjuka flickan på bron, de gjorde vad de kunde – betänk att detta kunde ha varit en hiv-smittad prostituerad knarkerska med en använd kanyl i näven – och larmade polis som också gjorde exakt det man kan begära.
..
Sedan undrar jag lite om kring privatpersonerna som brydde sig på bron – det är ganska traumatiskt att ha att göra med en självmordsbenägen och att senare få veta att det var skådespel är knappast kul. Hon har lurat det finaste i vårt samhälle – omsorgen om varandra – grattis! ”
Jag gillar att du tillhör dem som vågar länka till bloggar med motsatt ståndpunkt. Jag gör det allt som oftast själv. Utan meningsskiljaktigheter så dör samtalet snabbt. Bra.
Underkänt Odell, men du har lyckats få mediautrymme bredvid ”Bonde-Janne”, ”Robinson-Anna”, ”Big-brother-Eric” m fl… Så grattis återigen…
//Zac
Personligen är jag övertygad om att henne konstverk (som jag inte sett) är skit. Det är det som folk menar när de säger att Odells verk inte är konst.
Det är klart att Anna Odell gjort ett konststycke.
Frågan är om det skiljer sig mot vad andra patienter kan ställa till med?
Jag minns från min tid inom psykiatrin en patient med diagnosen manodepressivitet, som ville glädja både patienter och personal med lite jordgubbar till efterrätt. Eftersom patienten var manisk hade alla spärrar lossnat från sina fästen. I stället för att med den insmugglade mobiltelefonen beställa en låda jordgubbar så beställde han en halv pall för att vara säker på att de goda gubbarna skulle räcka till andra.
Det är klart att i mängden jordgubbar skapade både leenden och skratt från både patienter och personal. Minst skrattade patientens hustru eftersom familjens banktillgodohavanden redan innan patienten togs in på slutenvården för all landas.
Det är klart att Anna Odell gjort ett konststycke.
Frågan är om hennes tilltag inte i slutändan drabbar de andra patienterna?
När patienter kommer till psykiatrin akut, är det en grannlaga uppgift att göra en psykiatrisk bedömning. Kommer patienten nattetid är det nästan som att spela på rulett. Man kan aldrig vara helt säker på att man gör rätt bedömning. Med Anna Odells tilltag kan man med fog säga att det inte underlättar för den personal som har att besluta om patientens tillstånd. I slutändan drabbar personalens osäkerhet patienterna. Anna Odell har därför handlat ansvarslöst. Hennes handledare på skolan bär dock huvudansvaret för sin adepts påhitt.
FEL OVAN – TREDJE STYCKET
Minst skrattade patientens hustru eftersom familjens banktillgodohavanden, redan innan patienten togs in på slutenvården för all landas, blivit plundrad av makens maniska köplust. Detta var också skälet att patienten togs in på psykiatrins slutenvård.
SKALL DET VARA
Jodå, nog förstår vi.
Vi gillar det bara inte. Konstnärer ska inte tro att de sitter över vanliga människor. Hybris -om uttrycket tillåts- må vara, men hon ska ge fan i att norpa resurser som är tänkta för någon som lider på riktigt. Att stödja sådant är dubbelmoral till det ögonblick du även anser att det är acceptabelt om konstnären rusar in hemma hos dig och slår sönder allt du har. Det var helt enkelt inte hennes resurs att göra konst av.
Konstnärligt då?
Hon har gjort en stor grej. Väckt uppmärksamhet som sprider sig som ringarna på vattnet och sedan ekar tillbaka i hennes konst. (Kanske.)
Med risk för Reductio ad Hitlerum så kan man säga detsamma om Hitlers tilltag. Nåja, jag tar tillbaka den, det var ett oschysst slag. Men låt oss säga robinsson-Robban då, som framgångsrikt skapade pseudoskandal efter pseudoskandal tills massmedia gick så långt att de beslöt sig för att ignorera mannen. Även då lyckades han tränga igenom, genom att organisera ett fejkat stoppat våldtäktsförsök med sig själv i hjälterollen. Konst?
Att väcka uppmärksamhet är ingen seger i sig, det är vad som händer med uppmärksamheten som har värde.
Jag gick på konstfacks utställning och tittade på eländet. Banalt. Förutsägbart. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Ingenting som man inte sett förut och då bättre gjort. Filmen då polisen tvångsomhändertar henne är det enda som har det minsta nerv och det är för att det är spännande att se polisen ta hand om en galen kvinna.
Nå, hon är ju konstelev och har all rätt att vara medioker. Men kraven ökar dramatiskt då hon plundrar sjukvårdens resurser för sin konsts skull.
Kanske skulle hon ha sparat den här mediacirkusen tills hon var mer kapabel att göra något vettigt av den.
”Javisst, på skattebetalarnas konto, men vilken konst bekostas inte på detta vis?”
Precis. Kanske dags att låta konsten bli sjælvfinansierande? Låt de som vill ta del av elændet bekosta det.
När Ravels Bolero spelades första gången i Paris, lämnade många konserten i protest. Man ansåg att stycket gjorde publiken sinnessjuk. Där ligger Anna Odell i lä – hon fick oss snarare att friskna till 🙂
Det stora med konstverket är ju att tvångsvården inom psykiatrin faktiskt har börjat diskuteras. Motreaktionen från ett psykiatriskt etablissemang och från mediahåll visar ju på att det är oerhört kontroversiellt att kritisera en sluten verksamhet.
PSYKIATRIN SKALL KRITISERAS
Gammal skåpmat …
Den psykiatriska verksamheten får helt underkänt: Det har varit mycket prat i media om psykiatrin den senaste tiden. Ett antal allvarliga händelser har fått politiker att kräva stor räfst och rättarting vad gäller vård och behandling av de psykiskt sjuka. Min erfarenhet är att det som egentligen brister är politikernas brist på kunskap om vilka resurser psykiatrin behöver för att göra ett bra jobb. Att politikerna nu (vintern 2004) fått kalla fötter är ingenting som förvånar mig. Jag vet att ansvariga politiker och andra beslutsfattare känt till att villkoren för psykiatrin under lång tid varit undermålig, men att de av ren bekvämlighet avstått från att agera eftersom de bara sett till alltings kostnad och ingentings värde. Jag har nämligen själv varit politiker och vet vad som prioriteras! Jag kommer därför att redovisa några fall som utspelats på psykiatrins verkstadsgolv. Dessa fall har socialstyrelsens ansvarsnämnd tagit del av. De berörda politikerna och psykiatrins högsta chef och dennes stab känner till vad hände eftersom detta är del av en rapport som skrevs hösten 2001.
RAPPORT FRÅN DÅRHUSET
http://www.geocities.com/hobsalahobstig/Psyket.html
”närmare kriminellt än konst”.
Jag har aldrig begripit varför något inte kan vara konst därför att det är kriminellt. Väldigt märklig omröstning. Om någonting är olagligt, ej accepterat, ej omtyckt så kan det inte vara konst. Jag tror det kan vara en direkt farlig väg att slå in på, att försöka definera konst via våra konstruktioner som lagar och dylikt.