Mona Sahlin var först ut i Korseld. Ett tvprogram där politker intervjuas av två ledarskribenter från höger- respektive vänstersidan. Sahlins prestation analyseras av retorikkonsulten Elaine Bergsqvist på Aftonbladet Debatt. Hon pekar åp följande:
- Sahlin pratar dagispråk som fördummar lyssnaren och utfrågaren, bland annat genom överdrivet bildspråk.
- Sahlin pratar exkluderande till redan frälsta.
- Sahlin argumenterar genom att angripa snarare än att komma med egna förslag, övertygelser och visioner.
- Sahlin svarar undvikande på direkta frågor.
Sammanfattningsvis är det härskartekniker brukbara av någon som redan har en stark position. Frågan är om S verkligen har ett sådant läge? Knappast.
I ärlighetens namn måste något sägas om Sanna Rayman. Hon framstod i sin intervjuteknik som plump och insuinant och saknade förmåga att hitta de rätta ingångarna i samtalet. Givetvis ska en professionell politker som Sahlin inte låta sig påverkas av detta, men man får ändå medge att det är en faktor som kan ha räddat henne något. Elaine driver tesen att Sanna framstod som offer och som sådan fick sympati. Kanske, men för mig framstod Sanna blott som plump.
Jag har tidigare hävdat att S måste slopa strategin att framställa regeringen som inkompetent. Det blir bara löjligt när 2/3 av befolkningen anger att de har stort förtroende för Fredrik Reinfeldt.
I nästa program av Korseld intervjuas Folkhälsominister Maria Larsson, som förhoppningsvis får utstå en skarpare eldgivning av Katrine Kielos.
Media: Svd
Andra bloggar intressant om: Korseld, Mona Sahlin, Sanna Rayman, Socialdemokraterna, regeringen, valet 2010, politik
Tankar om Politik 