Spears måste betraktas som en Ultra Megamultum Superstar Kändis, för som regelbunden läsare av Svenska Dagbladet noterar jag att denna uppburna tidning var och varannan dag finner det nödvändigt att kommentera denna individs liv och leverne. Hon måste helt enkelt vara en mycket betydelsefull gestalt. En gränsöverskridande kulturpersonlighet vars verk har berör en hel värld och som får konsekvenser på ekonomi, politik och givetvis kultur i en global inramning.

”Oops, I did it again” anspelar träffsäkert på amerikanska militära operationer utomlands och förutser på ett spöklikt sätt det andra Irakkriget, för att ta ett uppenbart exempel.

I ”Born to make you happy” levererar hon en giftig satir över kvinnans underordning och samhällets patriarkala struktur. I Sverige gav det genast ett eko i form av nya feministiska strömningar som i några år senare resulterade i ett nytt parti.

Vid sekelskiftet anslog hon en mer subtil och poetisk ton i sina uttryck. ”From the Bottom of my Broken heart” är ett bra exempel på denna nyvunna finstämdhet.

Skivan ”In the Zone” och sången ”Toxic” är Spears uppgörelse med den västerländska livsstilen. Förgiftningen som Spears talar om är mångbottnad och handlar både om den rent konkreta förgiftningen av vår livsmiljö i form av avgaser och utsläpp, men också en kritik mot konsumtionssamhällets och materialismens förgiftning av den mänskliga anden.

Exemplen på denna nydanande och experimentella artists och konstnärs betydelsefulla verka kan göras oändlig.

Det är naturligtvis därför som Svd så noggrannt följer hur det går för denna vår tids Picasso. Vi hoppas att vi läsare får en kontinuerlig rapportering om hur det går för Spears drogberoende och vårdnadstvister. Inget talar egentligen däremot.

Andra bloggar intressant om: britney spears, ironi