DN rapporterar idag om det våld som lärare i våra skolor utsätts för och om den våldsamma och stökiga miljö som en del skolor och klassrum präglas av. För naturligtvis är det inte bara lärarna som drabbas. En del elever måste rimligen uppleva en hotfull atmosfär som direkt obehaglig, andra kanske blott störs i skolarbetet. De som står för hot och kaos är sannolikt inte heller världens lyckligaste individer.

I artiklarna i DN påpekas att lärarutbildningen på ett bättre sätt måste förbereda sina kandidater för den verklighet som råder i vissa skolor. Att läraryrket inte bara innebär undervisningen utan också socialt arbete och konflikt hantering. Därtill behövs säkert ett batteri av trix och knep för att undvika att bli förtvivlad, stressad eller utbränd.

Nyckelansvaret skulle jag dock vilja påstå innehas av skolledningen att på ett kreativt och strategiskt vis möta de problem som uppstår och på kommunen att tillse att skolledningen har de erforderliga resurserna att ta detta ansvar.

När man säger att allting har blivit sämre och att det var bättre för, så är det nästan aldrig sant. Funktionshindrade har fått det bättre, äldreomsorgen har blivit bättre, hälso- och sjukvården har blivit bättre för att ta några exempel. Skolan däremot finns det en mer berättigad grund att klaga på. Skolan har under nittiotalet dränerats på resurser som bara i vissa avseende återställts under 2000-talet. Det handlar om indragningar på skolhälsovård, kuratorer och speciallärare; större klasser och färre lärare. Lokalerna har inte rustats upp i den takt som skulle ha behövts.

Det vi pratar om är våra barn och en miljö som de vistas i under 12 år av sina liv och där de formas som individer och människor. En skam egentligen. Vi måste satsa på skolan och inte bara på lågstadiet och inte bara på läs och skriv och räkna Björklund! Det är för övrigt på just de områdena som skolan någorlunda återställts. Ge ett generellt statsbidrag till skolan istället, så får skolledningen ta ansvar för dess fördelning. I en viss skola kanske det är det hotfulla klimatet på högstadiet som har högsta prioritet.

Sammanfattningsvis krävas:

1. Bättre förberedelse i utbildningen
2. Mer pengar till skolan
3. En kompetent skolledning

För att nå ännu ett steg längre måste man målmedvetet sätta in skolan i sitt sammanhang där skolans innehåll blir ett resultat av en levande dialog mellan elever, lärare, föräldrar, skolledning, politiker och medborgarna och där den nationella nivån tar ett större ansvar för relevant kompetensutveckling. I detta ingår att stärka lärarprofessionen, utveckla kompetenscentra, samt att ge skolverket i uppgift att jobba på nationella riktlinjer för olika pedagogiska situationer.

Andra bloggar intressant om: skolan, våld mot lärare, lärarrollen, skolledning, skolpolitik, politik