Debatten kring den publicerade rondellhunden har undr helgen gått vidare. Mycket givetvis på grund av de utfärdade hoten mot Vilks och Chefredaktören på Nerikes Allehanda. Diskussionen kräver i allra högsta grad att man håller tungan rätt i mun och håller balansen på en ganska slak lina.
För som jag ser det handlar det om nyanser. Och det gör det alltid när en diskussion tar sig från teoriboken ut i verkligheten och får konsekvenser för verkliga människor. Små detaljer och ordvändningar får helt plötsligt betydelse.
Jag har velat hävda en oinskränkt yttrandefrihet på ett trefaldigt vis:
1. Rätten att publicera allt som inte överskrider gränsen till hets mot folkgrupp eller annat som betraktas som olagligt.
2. Rätten för andra att kritisera det som har publicerats.
3. Min rätt att tycka att publiceringen av muhammedbilden var olämplig.
Visst det är kanske tre bollar som kan vara svårt att hålla i luften på ett stringent sätt.
Bloggen DeepEdition som kommenterar min blogg så här:
”Och Harsing försöker på säga att å ena sidan så är yttrandefrihet viktig men å andra sidan så ska det som andra håller heligt skyddas. En fullkomligt omöjligt ekvation enligt mitt förmenande.”
Bloggaren i fråga vränger mitt resonemang till att avgöras på vad läsaren lägger för betydelse i ”ska…skyddas”. Jag menar ju inte att det ska skyddas till varje pris, till exempel genom lagstiftning. Istället handlar det om den tredje bollen, där jag försöker argumentera för en större tolerans gentemot andra sätt att tolka världen. Är detta en omöjlig ekvation? Jag tycker inte det!
Den andra bollen är förstås ännu viktigare. Jag har velat vinnlägga mig om att den rättmätiga vrede som riktas mot al qaida inte också riktas mot dem som helt legitimt nyttjar sin yttrandefrihet till att protestera mot muhammedbilden. Jag tror inte att det är någon av debattörernas avsikt att så ska vara fallet. Men att döma av en del människors reaktioner på mina och andras blogginlägg är det inte särskilt orimligt att ha detta som en utgångspunkt. Ju högre tonläget blir i debatten desto större är risken att dålig energi kanaliseras fel.
För att sammanfatta mina synpunkter utifrån den tredje bollen:
- Jag tycker att man bör göra en kvalitetsgranskning av det man publicerar och som minimikrav ha att det som sägs eller gestaltas uttrycker något mer än bara en skymf. De simplaste politiska karikatyrerna brukar ha ett budskap.
- Chefredaktören borde insett att diktaturer runt om i den muslimska världen skulle piska upp stämningarna hos befolkningen för att avleda uppmärksamheten från viktigare ting.
- Chefredaktören borde insett att det skulle bli en infekterad debatt där muslimer protesterade och andra kämpade för yttrandefrihet och att de därur skulle komma en stigmatisering av hela grupper av människor.
Det är dessa skäl TILLSAMMANS som gör att jag är kritisk till publiceringen. Hade det till exempel varit konst som också varit provokativ(alltså inte enbart tillkommit som ett sätt att provocera) hade resonemanget fallit. Hade det varit ett yttrande som sade något, till exempel religionskritiskt, så hade resonemanget fallit. Den frågan som skulle ställts och besvarats med ett nej var: Är det värt att publicera denna teckning givet uppenbara konsekvenser?
Vi avslutar tredje bollens resonemang och avslutar med att notera en viss strömning som kommit till uttryck i och med den förda debatten. Rent allmänt har det givits uttryck för en pånyttfödelse av tron på de objektiva värdesystemens realitet och en förnuftets fundamentalism. En yttre fiende underlättar naturligtvis om man vill skapa ett sammanhang av självklarheter. Jag skriver detta bara som en liten blänkare om vad jag under hösten ska skriva mer om. Vetenskapen som religion och religionen som irrationalism. Om den självgoda människan för vilket inget är heligt. Att hamna rätt i en sådan argumentation utan att hamna i relativism blir nog en stor utmaning.
Det är alltså dags för mig att återvända till teorin och trygg tillvaro på abstrakt nivå. Detta blir mitt sista inlägg om muhammedbilderna.
(DOCK EN LITEN UPPDATERING: idag går en filosofi professor ut i Svd och säger en del saker som har bäring på mitt resonemang om när man kanske ska lyfta blicken från teoriboken!!)
Andra bloggar intressant om: Vilks, yttrandefrihet, muhammedbilder, terrorhot, rondellhund
Tankar om Politik 