Medborgarlön: att leva på andras bekostnad del I

Jag ska i detta och några kommande inlägg diskutera och ta ställning till medborgarlön. Detta inlägg definierar och lägger grunden samt diskutera några principiella aspekter. Förhoppningsvis leder detta så småningom fram till en åsikt om hur vi bör utforma våra trygghetssystem i framtiden.

Medborgarlön eller Basic Income, som det heter på engelska, är en inkomst som ovillkorligen ges till alla utan vare sig myndighetsprövning eller krav på arbete och utgör en garanti för vad man som minst kan förvänta sig få ut av samhället. Enligt Basic Income Earth Networks(BIEN) hemsida skiljer sig detta från existerande europeiska bidragssystem på tre sätt:

• it is being paid to individuals rather than households;
• it is paid irrespective of any income from other sources;
• it is paid without requiring the performance of any work or the willingness to accept a job if offered.

Motiven för att införa någon form av Medborgarlön är skiftande. Några exempel:

– En ökad värdighet för alla människor. Ingen blir t. ex beroende av en myndighets nycker.

– Ökad flexibilitet på arbetsmarknaden.

– Förbättrade arbetsvillkor

– Minskad ekologisk belastning i form av minskad tillväxt och konsumtion.

Enligt BIEN är dock huvudskälet:

%u201CBut it is the inability to tackle unemployment with conventional means that has led in the last decade or so to the idea being taken seriously throughout Europe by a growing number of scholars and organizations. Social policy and economic policy can no longer be conceived separately, and basic income is increasingly viewed as the only viable way of reconciling two of their respective central objectives: poverty relief and full employment.%u201D

Det finns en rad olika förslag på hur Medborgarlön i praktiken skulle kunna utformas beroende på:

– Vilken typ av finansieringskälla

– Beloppsnivåer

– Relationen till de övriga trygghetssystemen

– vilken del av implementerings fasen man avser

Det som mest diskuteras för tillfället är just antingen övergångslösningar eller modesta former av medborgarlön, d.vs sådana som inte till fullo tillmötesgår kriterierna ovan.

Medborgarlön i sin ursprungliga tappning har både för- och nackdelar som är intressant att diskutera, men i detta första inlägg tänkte jag ta upp en invändning mot medborgarlön av mer principiell karaktär och som ofta anförs, nämligen att medborgarlön skulle vara orättvist.

Orättvisan består i att den omständighet att en individ skulle kunna uppbära en rimlig levnadsstandar då skulle strida mot en princip om ömsesidigt deltagande i samhället. Man kan så att säga inte ta ut pengar man aldrig satt in. Kritiken handlar alltså inte om att förespråka en arbetsetik och en syn på hur människor borde leva sina liv utan är ett strikt rättviseargument.

Mot det skulle man kunna anföra att det redan idag finns stora orättvisor som hittills inte påkallat några större omvälvande insatser och att medborgarlön rent av skulle kunna minska dessa större orättvisor. Denna trosföreställning återkommer jag till i nästa inlägg.

Medborgarlön skulle kunna, lyder ett annat motargument, öka en annan typ av ömsesidigt deltagande, genom att stimulera oavlönat arbete, mer tid för omsorg om varandra, ideellt arbete etc. Ett ytterligare argument skulle kunna vara att medborgarlön stimulerar andra plikter en just de ömsesidiga, t. ex ett ökat engagemang i politiken.

Slutligen är det vanligt att tala om medborgarens medfödda arvedel och som rimligen borde vara oberoende av individens arbetsvillighet. Även den arbetsovillige borde ha rätt till upparbetade gemensamma kapitalbaser.

Det första man kan säga om dessa argument är att de, om giltiga, endast gör medborgarlön legitim. Att rimligen instämma i anförda argument är ett nödvändigt, men inte tillräckligt villkor för att stödja införandet av medborgarlön.

Är de giltiga? Jag tycker att det sista argumentet är ganska intressant men påtalar snarare en andel medborgarkapital än en medborgarlön. Var och en får hundratusen vid födseln som sitt arvegods! Det första argumentet handlar sårbarhet på arbetsmarknaden och är en ganska komplicerad historia som jag inte känner mig färdig för än. Att medborgarlön automatiskt skulle leda till ett större ömsesidigt deltagande är jag mycket skeptisk till medan jag är försiktigt positiv till tanken på att det skulle kunna öka det politiska engagemanget.

Slutsatsen som jag drar mycket provisoriskt är att tanken på medborgarlön inte har så starkt stöd att man omedelbart kan införa en renodlad version utan att det handlar om att hitta en konkret pragmatisk lösning som möter en del av ovanstående och kommande invändningar.

Andra bloggar intressant om: medborgarlön, politik, trygghetssystem, arbetsmarknad, basic income, rättvisa