Igår krävde miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand att vänsterpartiet nu bestämmer sig om de vill vara med i ett valsamarbete med socialdemokraterna och mp, eller inte. Ohly säger idag bestämt nej till sådana överläggningar och till ambitionen att gemensamt kunna gå ut med politiska lösningar i några centrala frågor. Enligt SR så pekar Wetterstrand ut följande områden: ”skatter, a-kassa, socialförsäkringar, arbetsmarknad, företagen, miljöpolitik och skolfrågor” .
I teorin har förstås Ohly rätt. Så länge det är frågan om separata partier med en 
demokratiskt fastställd politisk agenda, så är det just den agendan som ska lanseras och som väljarna ska ta ställning till i allmänna val. En kompromiss måste alltid beakta de i alliansen ingående parternas inbördes styrkeförhållande och den maktbalansen avgörs först efter valet.
Anta till exempel att den borgliga alliansen efter påtryckningar av Kd utlovat ett vårdnadsbidrag som övriga partier egentligen var starkt kritiska till och att det sedan efter valet visat sig att Kd inte ens kom in i riksdagen, eller tvärtom att de inte fått igenom ett sådant förslag och valet gett en osannolik Hägglund effekt med uppåt 15% av rösterna!
I praktiken måste dock S-mp-V läggar fram huvudlinjen i en gemensam berättelse om hur vi tänker oss förändra Sverige i mer grön, rättvis och solidarisk inriktning. Givetvis beror det ganska mycket på hur samtalen förs och vilket innehåll en gemensam valplattform kommer att få.
I praktiken är det också så att de borgliga styrkeförhållandena är mer oförutsägbara och deras politik mer ideologiskt splittrad än vad som är fallet med det röd-gröna blocket. Ohly kommer sannolikt inte växa på Leijonborgskt manér sommaren 2010 och vi har inga ideologiska områden som kan förväntas få en radikalt annorlunda balans.
Det som skiljer handlar mer om attityd:
-
Till EU
-
Till Budgettak
-
I asylpolitik
-
I utrikespolitik
-
Till allvaret i Klimathotet
-
etc
En del av frågorna ovan är icke frågor och andra reguljära inslag i årliga budgetförhandlingar. Inget av detta behvöer finnas med i en valplattform och det står fritt för V, S och mp att betona detta i sina egna valplattformar om så önskas.
Det krävs dock, som sagt, en gemensam berättelse som på ett trovärdigt sätt kan utgöra ett alternativ till den borgliga politiken och då kommer vi inte undan de områden som Wetterstrand nämen, inte minst måste vi ha en gemensam arbetsmarknads- och utbildningspolitik, liksom en samsyn i miljö och energifrågor. Sådant som a-kass, friskolor och kärnkraft får inte bli en överraskning för väljarna kommande mandatperiod.
Precis som Jonas Morian skriver är det inte omöjligt att S och mp kan ro i land detta projekt själva. Han skriver:
”Dock ska man inte utesluta att samtalen mellan s och mp nu kan komma att intensifieras. Kommer man överens om en tillräckligt bra och attraktiv gemensam politik att möta väljarna med, så är det möjligt att vänsterpartiets stöd inte behövs. Då kan de sitta där och vara kompromisslösa för sig själva.”
För ett mer…tja ”konspiratoriskt” inlägg, se Schlaug.se
Henrik Sjöholm konstaterar att Lars Ohly är Alliansens bästa vän och det är fullt möjligt att han har rätt i det, eller är kanske ett S-mp kort ett större hot….?
Andrar bloggar intressant om: Lars Ohly, miljöpartiet, vänsterpartiet, Maria Wetterstrand, socialdemokraterna, valet 2010
Tankar om Politik 
En kommentar