Så har det då förmedlats till offentligheten, Socialdemokraterna och Miljöpartiet söker väljarnas mandat och förtroende att bilda en samarbetsregering. Detta sades vid en presskonferens klockan 13.00.
Någon timme sedan hamnade ett meddelande från Språkrören i min mailbiox:
”Idag, den 8 oktober 2008, deklarerar Miljöpartiet de gröna och Socialdemokraterna att vi vill bilda en rödgrön samarbetsregering efter valet 2010. Vi kommer gemensamt att utmana den moderatledda regeringen om regeringsmakten”
Så vackert.
Och så bra att man i god tid före valet är tydlig med sin viljeinriktning. Sedan kan man ju förstås under….vad tog Vänsterpartiet vägen och är det strategiskt riktigt att frysa ut Ohly och gänget. Det beror helt och hållet på om missnöjet med regeringen omvandlas från blott missnöje till en geniun vänstervåg.
Med detta avgörs om och huruvida det var strategiskt riktigt eller inte. Jag tror att det antagligen är strategiskt riktigt att marginalisera vänstern och att en vänstervåg följdaktligen uteblir. I all fall i perspektivet: vinna valet 2010.
Det finns naturlgitvis fler faktorer. Dels ett m er långsiktigt perspektiv där vi inte vet vad som lurar runt hörnet och i opinionen, men också utifrån ett samarbetsperspektiv ute i våra kommuner och landsting. Det är begripligt om vänsterpartister lite varstans surnar till.
Bortsett från detta är det en glädjens dag att se en framtidsallians formerad som i de stora viktiga frågorna kan ligga steget före istället för att hela tiden sacka efter. Och med en suck av lättnad ser vi en solidaritets allians bildad vars främsta syfte inte är att göra livet till en pina för de sämst ställda.
SEGER 2010 GOTT FOLK!!
Andra bloggar intressant om: miljöpartiet, socialdemokraterna, politik, valet 2010, regeringsbildning
Tankar om Politik 
Nej, det blir ingen seger 2010. Inte nu när Mona Sahlin lyckats med den helt otroliga bedriften att i ett enda drag förskjuta Vänsterpartiet och alienera LO-kollektivet (enligt senaste LO-opinion så vill endast 5% av LO-medlemmarna se en S/MP-koalition).
S och MP får vara nöjda om de få över 30% tillsammans.
Dårskap.
Än mer viktigt än om detta är ett strategiskt misstag är väl frågan om hur demokratiskt beslutet är.
Jag skulle gissa att många i miljöpartiet gärna utelämnar vänsterpartiet, men gäller verkligen det socialdemokraterna?