Regeringen släpper ifrån sig en statsbudget avisering om miljarder med jämna mellanrum. Influensavaccin, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, pengar till kommunerna och nu senast en miljardsatsning på polis-och rättsväsendet.
Många har förstås krävt, förväntat sig eller hoppats på just sådana offensiva satsningar för att mota arbetslöshets-olle i grind. Inte minst oppositionen.
Utöver detta vill regeringen fortsätta sänka inkomstskatterna.
Roger Jönsson konstaterar att regeringen tycks skaffat sig den sedelpress som de anklagat oppositionen för att använda sig av. Regeringen menar att osäkerheten nu är mindre och att man därför kan kosta på sig att vara mer offensiv. Oppositionen däremot ville däremot skjuta från höften i det finansiella kaoset.
Fast egenligen är detta resonemang att laborera med jämförelser mellan äpple, päron och därtill banan. Jag skulle vilja hävda att det är en nationalekonomisk skillnad mellan:
- Satsningar på offentlig sektor
- Investeringar
- Inkomstskatterna
Jag menar att det är just investeringar inom t. ex byggsektorn som innebär den största risken och jag delade därför regeringens åsikt att man kanske borde ha varit en smula försiktig i höstas.
Frågan är dock om det i det läge vi befinner oss någonsin kunde ha varit fel att ge kommunerna mer pengar? Min bedömning är att det var rätt då och är rätt nu. En annan fråga är om stödet till kommunerna ska permanentas eller inte. Lars Calmfors menar att det är riktigt av regeringen att lägga det som ett tillfälligt tillskott. Mp håller med. Östros kallar det dock för en brandkårsutryckning. Östros har rätt i att man måste titta på en långsiktig lösning vad gäller finansieringen av den kommunala verksamheten. Jag tror dock inte att just statsbidrag är en sådan lösning i längden. För en mer oförsonlig inställning spring hit!
En stor skillnad mot oppositionen är att regeringen ser skatten som ett reformprojekt där målet är så lågt skattetryck som möjligt. Regeringen ser inkomstskatten som en finansiell utgift medan vi betraktar den som en justerbar intäkt.
Regeringens motstånd mot satsningar i höstas byggde delvis på premissen att inkomstskatten och andra skatter skulle hållas kosntant och på sikt minska.
Det är olyckligt att debatten handlat så mycket om duglighet och ekonomisk skicklighet snarare än de skilda värderingar utifrån vilka duglighetsbedömningarna läses.
Det finns dock renodlat ekonomiska argument som talar för att man ska öka den offentliga konsumtionen på bekostnad av den privata. Den privata konsumtionen är nämligen en som tämligen ofta uteblir i lågkonjunktur.
Oppositionen har aldrig varit tveksamma till eventuella skattehöjningar om statsbudgeten så skulle behöva. Idag går Socialdemokraterna ut på DN Debatt och aviserar ett antal sådana förslag på skattehöjningar som man anser nödvändiga.
Både Mp och V är kritiska på en rad punkter. Mp säger blankt nej till en höjning av förmögenhets skatten eftersom den är verkningslös och tenderar att slussa kapital ut ur landet. Jag håller med det är i närmaste och betrakta som en frivillig skatt. De som vill hittar alltid sina kryphål.
Vänsterpartiet vill inte helt oväntat höja skatten mer och för alla, utom pensionärer.
Det lär bli tuffa förhandlingar oppositionspartierna emellan…
Bloggat: Norah, Staffan Strömbäck, Olah Örtengren, Petra Svensson, RättvisSkatt, Nyheter24, Cornucopia,Mats Engström, Dagens ilska, Arga Ingenjören, Mona for President
Andra bloggar intressant om: regeringen, socialdemokraterna, ekonomi, politik, oppositionen, skatten, skattehöjning
Tankar om Politik 