Reflektion över Moderaterna(de Nya alltså)

Per Schlingmans debattartikel på DN idag innehåller väl egentligen inte så mycket nytt och delvis är det en upprepning enligt gammal partivisa; att nå alla, även kvinnor, invandrare etc. Med det trycks kanske lite extra på viljan att inte bara företräda sina egna väljare och sympatisörer:

”Det handlar om att vi som politisk kraft företräder och ser alla människor – inte bara våra egna sympatisörer och väljare. Med detta lämnar vi också slutligen föreställningen att ett politiskt partis enda uppgift är att företräda sina väljare. Ska vi nå hit, då måste vi fortsätta utveckla politiken så att den kommer alla till del – i hela vårt land.”

Detta är intressant ur många synvinklar och perspektiv.

Det mest intressanta ur ideologisk och statsvetenskaplig synpunkt är frågan om medborgarföreträdarskap i förhållande till hur partier och väljare fungerar i svensk demokrati. Att man som politiker i någon mening är företrädare för alla medborgare är på sätt och vis häpnadsväckande att Moderaterna först nu 2010 inser. Ett partis uppgift är att tala om hur/på vilket sätt detta ska ske utifrån en väljarbas. Vad man alltid misstänkt är ju att moderaternas väljarbas velat se en politik som gynnar just deras intressen av låg skatt, möjlighet att välja och köpa sig före i olika system etc och att Moderaternas partiprogram varit svaret på detta. Ska man tolka Moderaternas omsvängning som ett erkännande av att så verkligen varit fallet? Det moraliska argumentet att gynnandet av en viss grupp också gynnar samhället i stort har ju alltid funnits där, men nu menar man alltså allvar….?

Eller går man faktiskt längre än så och säger att nu ska vi se till alla gruppers intressen och utforma vår politik därefter? Jag tror det är så Schlingman menar, frågan är bara vad detta i sin tur innebär? Debattartiklen ger några hintar:

• M ska utveckla sin partiorgansisation och se till att partimedlemmar har god kontakt med verkligheten, t.e x besöka arbetsplatser och upprätta nätverk.
• M ska som sägs i citatet ovan utveckla en politik som kommer alla till del

Finns det något i denna omsvängning som inte kan karaktäriseras som blott ny retorik eller ny taktik? Kanske om man med alla exkluderar utsatta grupper, utförsäkrade, långtidsarbetslösa etc och istället läser Alla= tidigare sosseväljare ur medelklassen.

Samtidigt är det extremt svårt att tro på vad Schlingman skriver, precis som Peter Andersson påpekar är förändringen i retorik något som pågått länge utan den minsta tillstymmelse till förändring av den faktiska politiken. I Sverige pågår ett systemskifte vars främsta drivkraft är att öppna upp nya marknader för privat kapital. Vården är ett synnerligen bra exempel.

Så visserligen menar Schlingman att man ska ha en politik för alla, men precis som Westerholm skriver, så tror han näppeligen på det själv. Vad det hela handlar om är att skapa tyngd och trovärdighet i det moderata varumärket att människor slutar att fundera över vad deras politik egentligen innebär. Bilden av ett pragmatiskt och lyhört statsbärande parti som med säker hand kan manövrera Sverige in i framtiden. ..Halleluja!

Kvar står förstås frågan om det alls är möjligt att föra en politik för alla. Givetvis inte, inte ens i teorin och ja i verkligheten så kommer det alltid att finnas människor med intressen som inte kommer att gynnas och med åsikter som inte får genomslag. Helt enkelt för att det finns fundamentalt motstridiga uppfattningar om saker och ting. Politik handlar om att övertyga andra om att ens egna eller ens partis uppfattningar och förslag är de som är bäst. Och hela poängen är att varje individ kommer att definera bäst lite olika sätt. Ett grundläggande problem för mig som miljöpartist är att allt för många definierar bäst som ”bra för köpkraften” och ett  problem för mig som vänster människa är att det oftas handlar om den egna privata köpkraften.

Bloggat: Radikalen, Grönt Stockholm, Valdermarsson, Högberg, Abramson

Andra bloggar intressant om: Moderaterna, politik, Per Schlingmann