I konsumtionsdjungeln

Konsumera mera är den rådande instruktionen för all utveckling och alla framsteg. Genom kravet på konsumtion kommer kravet på produktivitet som ett brev på posten och produktivitet betyder ju helt enkelt att vi gör saker bättre, snabbare och med högre kvalitet(kvalité inte dock i den gamla betydelsen som i ”hållbar” eller säker).

Hade inte tidigare generationer varit så flitiga på att konsumera tjocktvapparater hade vi aldrig fått platt-tv, wide-screen, HD – you name it- superduper bildkvalité.

Att vårt samhälle och vår ekonomi är inriktad på att hela tiden göra saker bättre och bättre betyder inte att vi gör rätt saker, det vill säga att vi använder våra resurser kostnadseffektivt. I fallet med platt-tv handlar det helt och hållet om huruvida tv-tittande och bildkommunikation är väsentligt och värdefullt.

I en öppen marknadsekonomi är det ofta endast efterfrågan som avgör huruvida en satsning var värdefull eller inte. Efterfrågan är förstås impulsiv och nyckfull och fungerar enligt en sållningsmekanism där en mängd resurser helt enkelt går till spillo. Resurserna som sattes in för att utveckla bakmaskinen kommer aldrig tillbaka. Även saker som verkligen har en gedigen och genuin efterfrågan kan man ställa sig en smula fundersam kring. Krigsmateriell är väl det mest uppenbara exemplet.

Att detta slöseri tillåts fortgå bygger givetvis på föreställningen om de oändliga resurserna och acceptansen kring att många ansträngningar kan offras på helhetens altare.

Det uppenbara alternativet – planekonomi- har prövats, dels förstås med förskräckande resultet, men också med en efterföljande insikt om ineffektivitet uppstår på andra ställen.

Marknadsekonomi skulle vara utopia om inte följande omständigheter förelåg:

• Resurserna är ändliga
• Inherent bildning av maktkoncentrationer
• Existensen av reklam

Snarare än att försöka trolla bort marknadsekonomin handlar det om att komma på smarta sätt att hantera dess avigsidor. Lösningen tror jag ligger i tre strategier som måste utvecklas, nämligen:

• En strategi för ökad lokal gemenskap
• En strategi för tillskapandet av lokala ekonomier
• En strategi för global solidaritet.

Jag kommer givetvis att utveckla detta mer i kommande inlägg. Kort dock. Om ekonomin blir mer lokal kommer insikten om att resurserna inte är oändliga bli mer tydlig i sitt innehåll. I en lokal ekonomi med en stärkt gemenskap kommer konsumtionslusten via kontakter och rekommendationer snarare än via vilseledande reklam. Med global solidarisk medvetenhet kommer man bli tvungen att betala en varas rättpris, vilket i sin tur kommer att innebära att köpkraften minskar. Trycket på att bilda lokala kollektiva enheter som använder rsurserna kostnadseffektivt kommer därför att öka. Olika typer av poolsystem kommer till exempel att etableras varav bilpoolen blott är ett exempel.

Se även liknande inlägg: Ø      Stureplanscentern, Barnbidraget och Myten om den egna Plånboken Ø      Silvferstrand versus Morian: om offentlig och privat sektor Ø      Tre vägar mot en osäker framtid  Ø      Att inte arbeta: en opassande cynism

Andra bloggar intressant om: platt-tv, konsumtion, ekonomi, produktivitet, kostnadseffektivitet