Handel med sex och sexuella tjänster är ingen lätt diskurs att få grepp om och dess frågeställningar studsar egensinnigt och okontrollerbart mot vår sociala konstruktions väggar av värden, fördomar och institutioner.I detta konstruerade rum ska vi lyckas med konststycket att rent konkret och pragmatiskt ta ställning till hur samhället ska reagera gentemot fenomenet prostitution.

(Jag hoppas verkligen att följande analys ska ses som ett försök till oberoende granskning i syfte att verkligen reda ut saker och ting och inte som ett sätt att vräka ur sig spydigheter på ett invecklat sätt.)

Jag skrev i ett tidigare inlägg att denna fråga var oberoende men inte oavhängig frågan om prostitution är fel eller rätt i sig. Detta inlägg syftar till att klarlägga vad själva sexköpet rent fenomenologiskt är för typ av mänsklig verksamhet eller mänskligt handlande. Därmed kan vi också se hur stark kopplingen är mellan detta och en mer konkret fråga som: Bör sexköpslagen avskaffas eller inte?

I en kommande artikel måste också prostitutionen som funktion analyseras. I mitt förra inlägg om prostitution behandlades detta en smula svepande. Slutligen i en sista artikel ska jag försöka bedöma hur det empiriska läget ser ut.

Jag utgår metodologiskt från att själva köpet av sex inte sker via tvång utan är frivilligt och tänker mig att de allra bästa omständigheter råder. Vad är det då som sker bakom stängda dörrar? Ja, först givetvis en sexuell handling, som väl kan definieras som fysisk beröring som syftar till att tillfredställa ett sexuellt behov. Vad konstituerar då ett sexuellt behov? Sexuell njutning torde eller i alla fall borde vara den främsta ingrediensen och vars crescendo då skulle vara orgasmen. Till detta kommer flera saker som är svårare att ta på men som inte kan betraktas som oväsentliga. All positivt interaktion mellan människor tillfredställer ett behov av att bli bekräftad, den sexuella handlingen är en dos av detta i sin mest koncentrerade form(temporalt). Jag tror också att man kan spåra ett drag av underkastelse i den meningen att den sexuella handlingen är ett utlämnande, ett blottläggande och ett överlämnande av sig själv. En tvilling till underkastelse är också hängivenheten, vilket, tror jag , ytterst grundar sig i behovet att lämna världen utanför; att hänge sig är att avskärma sig och skapa sig ett eget universum. Sammanfattningsvis är således det sexuella behovet:

– ett behov av njutning

– ett behov av att bli bekräftad; sedd

– ett behov av att blottlägga sig själv, ta av sig sin mask, ”stå naken”

– ett behov av att ge sig hän; skapa ett eget universum

En sexuell handling är då en handling som syftar till att uppfylla ovanstående behov. Definitionen ska i första hand ses som en fenomenologisk analys och inte som empiriskt nödvändiga villkor för en viss given sexuell handling, som förstås kan definieras medelst angivna kroppsliga positioner.

Men eftersom en sexuell handling har dessa inherenta innebörder, måste vi räkna med att de kan finnas med i det verkliga sexuella mötet.

Om vi går vidare och analyserar de fyra behoven ovan ser vi att två av dessa kan förmedlas unilateralt. Behovet av njutning kan uppfyllas solitärt och behovet av bekräftelse kan ske, visserligen via ”någon”, men denna någon kan vara vem som helst(vuxen människa). Behovet av att blottlägga sig har man sannolikt inte inför ”någon-vem-som-helst”, utan inför någon som man har en relation med och som innefattas i en kontext som övergår den sexuella handlingen. Behovet av att ge sig hän kräver också en kontext utöver den sexuella handlingen men är inte lika kopplad till en specifik individ utan kan lika väl handla om självbild, livsstil, ideologisk överbyggnad. Jag som är något större ger mig hän och skapar något nytt och något eget.

Utifrån detta resonemang ser vi att behovet att blottlägga sig blir svårt att åstadkomma via prostitution. Det potentiella offret är den kund som omedvetet bär på dessa förhoppningar och som lämnas i en känsla av besvikelse och som möjligen då kan exploateras av säljaren.

Vi måste också beakta det faktum att man betalar för den sexuella handlingen och att detta är en integrerad del av det som äger rum; akt och betalning kan inte separeras skulle jag vilja påstå. En första fråga blir då om man kan köpa bekräftelse? Det handlar givetvis om bekräftelse av lite större dignitet än blott själva min existens, som ju varje butiksbiträde konfirmerar på daglig basis. Nej, jag har svårt att se att det är möjligt. Och det handlar inte om att prostituerade ofta kan spela en terapeutisk roll, visst de kan de också göra, men det är inte i rollen som sexsäljare utan som medmänniska. Den bekräftelse som själva den sexuella handlingen skulle kunna utgöra måste rimligen lysa med sin frånvaro.

Återstår då bara den sexuella njutningen som kvalificerad masturbation? Ja den är väl svår att förneka möjligheten av.

Som jag skrev tidigare så kan man inte skilja akt från betalning vilket innebär att sexköp är något kvalitativt annorlunda än sex och därför måste vi uppgradera vilka tänkbara behov den köpta sexuella handlingen kan tänkas tillfredsställa. Det som först slår mig är ett förmodat behov av makt; du köper njutning och eventuellt en inbillad(ni glömmer inte att vi hela tiden utgår från de bästa omständigheter där säljaren är fri och bestämmer förutsättningarna) erfarenhet av underkastelse. I detta ligger också ett behov av kontrollerbara förutsättningar. Allt har förhandlats fram och prissatts. Vi befinner oss visserligen då i gråzonen mellan vad som är ett sexuellt behov och vad som är rent praktiska behov.

Sammanfattningsvis alltså ett behov av en känsla av:

– makt

– överordning

– kontroll

 

Detta plus den sexuella njutningen är vad den prostituerade säljer och sexkunden köper.

I nästa inlägg analyserar jag vilken funktion denna handel har, dess för och nackdelar. För köpare och säljare och för samhället i stort.

Andra bloggar intressant om: prostitution, sex, sexköp, sexuella behov

Debatten om prostitution och de prostituerades situation i samhället verkar inte mattas av. Senast nu Adaktusson och en rad bloggreaktioner på detta inlägg. Vad man än kan säga om prostitution måste man säga att den haft en tämligen solkig historia, såväl i det förgångna som i samtiden. Även om man i teorin är för sexköp så måste man ju medge att få branscher innehåller så mycket av övergrepp och mänskligt lidande som just handeln med sexuella tjänster. Det är också ett faktum att det över branschen vilar ett tungt stigmata. Det är helt enkelt inte okej att köpa sexuella tjänster enligt befintligt normsystem. Säljaren är smutsig och köparen en skurk.

Dessa två frågor, dels om prostitutionen som fenomen, dels själva sexköpet som företeelse, är skilda men ej självklart oavhängiga. Merparten av den politiska diskussionen handlar om prostitutionen som fenomen och dess baksidor i form av beroende, övergrepp och slavhandel. När man inför lagar och restriktioner mot sexköp är det i huvudsak i övertygelse om att dessa missförhållande ska kunna mildras. Den nya sexköpslagen som kriminaliserar sexköparen har såvitt jag kunnat förstå haft just den effekten. Färre underåriga utländska tjejer förs in i landet för att brutalt utnyttjas än vad som annars skulle vara fallet. Det eventuella priset får ”den lyckliga horan” och hans eller hennes kunder betala.

Utifrån detta resonemang pockar två frågor på uppmärksamhet:

1. Huruvida det är relevant att tala om att ett pris betalas av ”den lyckliga horan” beror naturligtvis på om den verksamhet som hon eller han bedriver är acceptabel. Är den det?
2. Även om den är acceptabel så måste vi fråga oss hur en legalisering skulle påverka prostitutionen som fenomen och med alla dess baksidor. Hur stark skulle i ett sådant fall rättigheten att köpa och sälja sex vara?

Istället för att direkt svara på fråga ett vänder jag på resonemanget och frågar mig hur det kommer sig att säljare av sex förvisats till samhällets bottenskick och betraktas som mänsklighetens paria? Ett sätt att angripa frågan är naturligtvis att fråga sig vems intressen sexhandeln hotar? Svaret måste, enligt mig, bli familjen som institution, där begrepp som lojalitet(i mer jämställda familjer) och ägande(i mer patriarkala familjer) är centrala. I vår värld(socialt konstruerad) är denna institution helt manifest. Tanken på att man obemärkt skulle kunna köpa sig sex utan risk hotar lojalitetsbanden inom familjen. Det återstår förstås att förklara varför just sexualiteten binds av lojalitet via trohetslöften. I ett samhälle som band en människas innersta tankar och bekymmer lika hårt till lojalitet skulle då kanske kasta en lika mörk skugga över psykologer och präster. För att inte tala om goda vänner och bästisar!

Tydligen lever vi i en kultur där behovet av verbal kommunikation kan utlevas mycket friare än vårt behov av fysisk beröring.

Det är sannolikt mot bakgrund av de löften om trohet som familjeinstitutionen utställer som vi upplever det personliga sveket så smärtsamt.

Även om de hot som sexhandeln utgör mot familjen är förklaringen till det stigma som åtföljer sexsäljaren och vi godtar den sociala konstruktion som är dess bakgrund räcker det inte för att diskvalificera sexhandeln. Det är åtminstone rimligt att påpeka familjens vuxna deras fulla frihet att avstå sexköp och lämna kundkretsen till de ensamstående. Även om det är ett hot och en frestelse, så borde det inte vara det kunde man hävda. Vad kan man rimligtvis ha för invändningar mot att en fri vuxen människa utan lojalitetsband betalar en rejäl slant till en annan fri vuxen människa för att ha sex?

Vi kan konstatera att det är möjligt att ifrågasätta familjen som institution och dess fjättrande band av lojalitet eller i värsta fall anspråk på ägande. Vi kan också se att det blir ganska svårt att argumentera mot att fri individer köper tjänster av varandra på frivillig basis.

Det måste alltså finnas ganska starka skäl till varför man ska kriminalisera sexköp och vi måste sätt frågan i ett större sammanhang, nämligen vad blir konsekvenserna av olika typer av lagstiftning och regelverk på de uppenbara baksidor i form av övergrepp och förslavande och ofrivilligt beroende.

Vi når nu pudelns kärna. Det handlar inte om hur prostitution skulle kunna se ut under de mest gynnsamma omständigheterna utan vilket tryck en legaliserad prostitution skulle få på enskilda individer. Då räcker det inte att som gretagarbo hävda att det är en rolig hobby men förstås inget yrke. Man kan inte leva av, annat än i mycket speciella fall, på att ägna sig åt politik, spela pingpong, virka vantar, göra skogspromenader eller dylikt. Och ingen kan eller kommer att kräva det av dig. Med sexhandel förhåller det sig som bekant en smula annorlunda. Vi behöver inte ställa det på sin spets genom att t. ex arbetsförmedlingen skulle kräva att man sökte eskortjobb för att behålla sin A-kassa. Det finns andra osynliga krav som är nog så starka, inte minst bland ungdomar.

Jag tror nog att det är precis det man måste kunna argumentera för, nämligen att prostitution skulle vara som vilket yrke som helst. För att utan vidare legalisera sexhandel måste man också hävda att det är ett yrke som vem som helst kan utföra utan några restriktioner. Konsekvensen blir garanterat att fler kommer att känna sig tvingade att sälja sex och den svenska marknaden skulle bli betydligt mer lukrativ för utländska hallickar. Ett sådant samhälle vill inte jag ha och därför kära lyckliga hora och dina ännu lyckligare kunder lutar jag nog ändå åt att ni faktiskt får betala priset.

Det finns förstås en möjlighet till….

– Att sälja sex blir ett yrke

– Kräver utbildning

– Erfordrar en legitimation

Bara som en liten idé.

Avslutningsvis har jag undvikit en aspekt av prostitution som har med feminism, patriarkat, könsmaktsordning, jämställdhet etc. Jag hade tänkt återkomma separat om dessa frågor om nu artikeln någonsin blir klar som utlovat.

Andra bloggar intressant om: adaktusson, prostitution, sex, sexköpslag, sexhandel, sexköp, trafficking, hallickar, politik, familjen