Läser i Svd om en underjordisk hälso- och sjukvård för undangömda flyktingar. En skam naturligtvis, ingen människa borde vara illegal någonstans. Inte minst borde det vara sant i Sverige. När verkligheten ser ut som den gör får vi sända vår tacksamhet till de människor som på olika sätt och i olika situationer gör sitt bästa för att en medmänniska ska få det så drägligt som möjligt.
Naturligtvis kan de uppkomma en del tveksamheter som bland annat bloggen Grue diskuterar. Han gör det dock ur ett kliniskt och förnuftssteriliserat perspektiv. Det verkliga livet, när liv och död, lag och rätt, moral och plikt vävs ihop i ett komplicerat mönster är allt inte så himla enkelt. Gure skriver så här:
”Låt oss vara klara över en sak: att gömma flyktingar är att obstruera lagen. Lagen är i sin tur fattad i enlighet med demokratiska beslutsprocedurer. Således sätter den som gömmer flyktingar – eller för den delen den som begår något annat brott – sig upp mot majoritetens vilja; d v s agerar odemokratiskt.”
Grue har förstås helt rätt, men glömmer att det finns fler plikter än de demokratiska. I synnerhet när demokratin handlar om en sisådär 7 miljoner själar i litet men rikt land medan frågan är global och plikten därmed likaså.
Tidigare artiklar i ämnet:
Andra bloggar intressant om: gömda flyktingar, asylpolitik
Tankar om Politik 
Att staten tar ut skatt på 70% i genomsnitt kan betraktas som stöld? Är det då rätt att bryta mot detta genom skattefusk? (Som dessutom de flesta tycker för övrigt) Vilka lagar gäller och vilka kan man bryta mot?
Joakim skriver: ”I synnerhet när demokratin handlar om en sisådär 7 miljoner själar i litet men rikt land”
Joakim är väl knappast omedveten om, att Sveriges folkmängd idag är drygt 9 miljoner.
Då de som invandrat till Sverige utgör ca. 25%, så verkar det vara de ”sisådär 7 miljoner” svenskar – vilka inte är invandrare (enligt SCBs definition) – som Joakim anser har en ”plikt”, att på sin egen bekostnad finansiera sjukvården för alla som väljer att upphålla sig i Sverige illegalt.
Joakim skriver: ”det finns fler plikter än de demokratiska”.
Att miljöpartiet (som Joakim tillhör) är ett antidemokratiskt parti, det har övertydligt framgått.
Trams Anders!
1. Med sju miljoner avsåg jag antalet röstberättigade, dvs inte barn och ungdomar.
2. Mina åsikter är nödvändigtivs inte miljöpartiets.
3. Det är självklart att man inte alltid ska följa vad en majoritet tycker. Nazityskland är ett exempel.
4. Jag är skarpt kritisk till civil olydnad och tycker att man ska följa demokratiskt fattade beslut i de allra allra flesta fall.
5. I slutändan handlar det om att självständigt använda sitt förnuft och sin moraliska övertygelse. Att blint lyda vad andra säger är osund flockmentalitet.
Vänligen,
Joakim Hörsing
Joakim skriver: ”Det är självklart att man inte alltid ska följa vad en majoritet tycker. Nazityskland är ett exempel.”
Nazistpartiet kom till makten genom allmänna val.
Om man inte skall respektera valresultatet – vilken institution anser Joakim i så fall bör överpröva ett valresultat?
Ingen institution ska överpröva allmänna val. Det handlar inte om det utan om att man ytterst ensam är ansvarig för sina handlingar. Du kan inte skylla onda handlingar på att en majoritet tycker si eller så eller att det hållits val.
Jag värdesätter demokrati och kollektiva beslut mycket högt, men det finns en gräns och det borde du inse tycker jag.
/Joakim
Joakim skriver: ”Det är självklart att man inte alltid ska följa vad en majoritet tycker. Nazityskland är ett exempel.”
[…]
”Jag värdesätter demokrati och kollektiva beslut mycket högt, men det finns en gräns och det borde du inse tycker jag.”
Herregud du talar ju emot dig själv. Å ena sidan säger du dig värdesätta demokratin och kollektiva/majoritetsbeslut, å andra sidan vill du sätta gränser för just detta och för demokratin.
Du talar om om ”onda handlingar”, man vad är absolut ont och absolut gott? Jag kan hålla med att Nazityskland inte var speciellt trevligt. Men det visste inte folket när dom röstade 1933. Vem eller vad ska sätta sig till doms över demokratin? Vad händer om det skulle smälla till och Sverigedemokraterna skulle få 30-40% eller t.o.m. egen majoritet (inte speciellt troligt men ett intressant tankeexperiment), ska valet då ogiltigförklaras? Och ska det sen fortsätta så tills folket röstar ”rätt”?
Det var som när Göran Persson sa efter nederlaget i EMU omröstningen ”vi ska folkomrösta tills det blir Ja”. Nu har dessutom Fredrik Reinfeldt i strid med folkomröstningen skrivit på Lissabonfördraget.
En sak är sann, demokratin har nämligen en svaghet, den kan avskaffa sig själv. Men om nu folket vill rösta fram ett parti som säger sig vilja avskaffa demokratin, vem ska då sätta sig till doms över det? Å andra sidan finns det redan idag inte mycket till demokrati i Sverige om man har ”fel” åsikter. Titta i de kommuner där man fryser ut SD som t.ex. Landskrona vilket i princip betyder att kommunledningen har bestämt att 22% av kommuninnevånarnas röster inte gills. MYCKET demokratiskt – INTE!
Lär det att vara konsekvent. Antingen är du demokrat eller så är du det inte. Du kan inte vara demokrati ibland när det passar dina och/eller ditt partis syften.
Jag instämmer helt, att man borde ytterst se sig som ansvarig för sina handlingar.
Dvs de som idag gömmer illegala invandrare, de bör SJÄLVA axla dessa människors försörjningsbörda nu och i framtiden.
Men som Joakim vet, så ser de som obstruerar lagen INTE sig själva som ekonomiskt ansvariga för sina handlingar.
Tvärtom.
De vill på egen hand fatta beslutet att gömma illegala invandrare – men de vill ingalunda själva fullt ut ta de ekonomiska konsekvenserna av sina beslut.
Den ekonomiska kostnaden för de beslut som gömmarna självsvåldigt fattar, denna kostnad vill de övervältra på skattebetalarna.
Det är lätt att leka Lady Bountiful med andra människors pengar…