Idag presenterades den rödgröna uppgörelsen angående den svenska truppen i Afghanistan och den fortsatta strategin som en rödgrön regering kommer att ha i förhållandet till situationen där. Uppgörelsen präglas av vett och sans i förhållande till den ganska märkliga inställning som Alliansen intagit.
Precis som Mona Sahlin sa igår i partiledarutfrågningen kommer en rödgrön regering följa Kabulkonferensens rekommendationer om ett tillbakadragande före 2014. Det finns alltså ett slutdatum för den totala ISAF-styrkan, som får alliansens tal om en låååångsiktig militär närvaro att te sig väldigt besynnerlig.
De rödgröna presenterar en trovärdig strategi för hur Sverige kan dra tillbaka truppern samtidigt som man bygger upp ett kraftfullt bistånd till Afghanistan. Bland annat ska den svenska militärens uppgifterna fram till hemresan koncentreras på att stärka förmågan hos den afghanska armén och polisen, så att dessa själva kan upprätthålla säkerheten.
De rödgröna är tydliga. Tillbakadragande börjar under inledningen av 2011 för att avslutas första halvan av 2013. Jämför detta med Alliansen grumliga och oklara besked!
Bloggat: rödgröna, Emil Broberg, Möller, Alliansfritt Sverige,Peter Andersson, Alltidrött alltid rätt,Krassman, Svensson
Media: expressen , Aftonbladet, Storstad, Aftonbladet2,GP, HD, Sydsvenskan, Kristianstadbladet, Svt
Övrigt: S
Andra bloggar intressant om: rödgröna, afghanistan, valet 2010, politik
Tankar om Politik 
Mona Sahlin 29 juli i Expressen:
”Ingen afghan jag träffat vill att de internationella trupperna ska lämna 2014. Däremot blir uppdraget annorlunda, rollen annorlunda och biståndsverksamheten annorlunda men det kommer säkert också behövas säkerhetsnärvaro.”
Jag har svårt att tro att hon menade att Sverige ensamt ska stå för säkerheten i Afghanistan.
Det citatet mest handlar om är hur vår insats och omvärldens måste förändras för att bättre åstadkomma verklig förändring. Den tid vi är kvar militärt ska ägnas åt att hjälpa upp det inhemska säkerhetsarbetet.
mvh,
Joakim
Det var bra sagt att man ska satsa på utbildningen av de afghanska styrkorna. Det var ett vunnet slag som man har förlorat. Idag vill man lägga svansen mellan benen och sticka från Afghanistan och då menar jag USA. Sveriges närvaro har haft lite inverkan på situationen av Afghanistan. Svenskarna har varit för det mesta isolerade och i den miljon staden har 500 svenskar haft väldigt lite att säga. Inte ens grannarna som bor i det området vet att det är svenskar som finns i den militära basen. Man borde ha koncentrerat sig på att utbilda den afghanska armén redan från början. Varje svensk soldat kostar drygt miljon kronor årligen. Med de pengarna kunde man åstadkomma mycket större förändringar, militär som civilt, i den Mazar-e Sharif. Jag tror inte att beslutet att lämna Afghanistan kommer att förändra någonting i Afghanistan. Det är mycket oväsen i Sverige om den lilla insatsen som man har gjort där. Det är förståeligt att insatsen i Afghansitan är mycket viktigare för Sverige än det kommer någonsin att bli för Afghanista. Vi ska inte glömma att tiotusentals är berörda och får lön. Byggföretag, vapentillverkare, logistiska företag, trasnport företag osv som har tjänat stora pengar på den insatsen här i Sverige. Hur många arbetslösa som har åkt till Afghanistan och på det sättet har tjänat stora pengar.