Medias vinklingar

Att media vinklar sina reportage och inslag på ett tämligen brutalt sätt är ju ingen nyhet direkt, men är ändå då och då värt att kommentera. I min egenskap av politiker är det ju definitivt mer regel än undantag att man upplever medias spegling till exempel av ett visst beslut som fattats som en ganska främmande skapelse.

Mediaskapelsen bygger nästan alltid på att peka på underliggande konflikter och intressen som är tydliga och begripliga. Verkligheten är ofta inte sådan utan av betydligt mer subtil karaktär.

Att denna medialogik existerar inom den politiska bevakningen är förstås trist men tämligen begriplig. Även med små redaktionella resurser som inte kan tränga särskilt djupt så måste makthavare granskas och känna att de är observerade. Detta med all rätta.

Vad som förvånar är ju att även vanliga människor i helt vardagliga situationer upplever att den bild som ges i tidningen inte stämmer med vad som har hänt eller sagts. När media söker konflikter som inte finns i sådana sammanhang är det svårare att försvara journalistiken. Då handlar det ofta om att man helt krasst profitera på människors lycka eller olycka, ofta det senare.

Ett exempel som jag läser om idag i Aftonbladet är handlar om den Linköpingsfamilj som ställer upp i programmet Lyxfällan. Redaktionen  för Lyxfällan har tydligen bestämt sig för att måla upp en konflikt inom familjen som inte finns och som dementeras i Aftonbladet idag.

Nu får vi ju veta detta genom Aftonbladet…

Det kan ju mycket väl vara så att Aftonbladet skapar en konflikt mellan familjen och redaktionen som inte finns. Det beror ju på hur denna tidning valt att vinkla sin intervju med familjen.

I värsta fall har familjen blivit utnyttjad både av Lyxfällan och av Aftonbladet, men om detta får vi aldrig ett bestämt svar, varför rådet alltid är att förhålla sig tämligen skeptisk till framställningar i media.

Andra bloggar intressant om: media, vinklingar