DN skriver att det blir allt vanligare att skolor placerar ut övervakningskameror för att stävja bråk.
”Under de senaste två åren har antalet övervakningskameror som monterats upp på svenska skolor ökat lavinartat. Hittills i år har 104 skolor satt upp nya kameror och fler väntar på tillstånd.”
Jag vill inte säga kategoriskt nej till sådana metoder eftersom det i slutändan handlar om elevers säkerhet. Risken att bli ertappad samt möjlighet att reda ut skuldfrågan öka förstås tryggheten för den enskilde individen när alla andra metoder misslyckats.
Men det är klart ser man det hela som blott preventiva åtgärder så tror jag det är att placera fokus fel. För det första spelar det på alldeles fel känsloregister – ”Vi kan inte ta ansvar för varandra, någon måste övervaka oss”. För det andra riskerar det att förskjuta skolans arbete med trygghetsfrågor till att handla om tekniska lösningar snarare än ett arbete med individer. För det tredje leder fokus på skuldfrågan till att skolmiljön får en juridisk grundtouch mer än en plantskola där egentligen alla situationer kan användas i pedagogiskt syfte.
Men som sagt, allt hänget i slutändan på hur grava problemen är. Alla elever måste känna att de inte riskerar liv och lem i sin skolmiljö.
Andra bloggar intressant om: skolan, övervakning
Tankar om Politik 
Ju sämre ställt det är med etiken desto mer behov av juridiken! Ropet på nolltolerans tycks ha blivit ett mantra, men som amerikanen Henry Giroux uttrycker problemet:
”Rather than being at risk in a society marked by deep racial, economic, and social inequalities, youth have become the risk” (a.a., s. 61).
Ber att få hänvisa till artikeln av undertecknad i Pedagogiska magasinet nr 3/2007; tillgänglig på nätet via
http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer.aspx?gIssue=3&gTitle=Pedagogiska%20Magasinet&gYear=2007&gUserID=0&gPaperID=5574&gAvailWidth=1014&gAvailHeight=733&gInitPage=6
Kennert O.